Aftonbladet publicerar idag två rätt intressanta artiklar rörande den svenska skolan. Båda tar upp två vad man beskriver som stora problem som har drabbat skolan och dess elever under de senaste åren. Frågan är ju bara om Aftonbladet, CSN, Sverige elevråds centralorganisation, Statistiska centralbyrån och Lärarnas Riksförbund och andra inblandade verkligen klarar av att se de egentligen problemen och inte bara inriktar sig på de biverkningar de kommer med.

Först ut är en färsk studie där SCB på Lärarnas Riksförbunds uppdrag visar att barn till rika föräldrar oftast presterar bättre i skolan än de barn som kommer från familjer som inte har samma höga ekonomi. Aftonbladet överträffar sig själva och väljer att sammanfatta detta som “Barn som har rika och välutbildade föräldrar belönas med bättre vitsord”. Resultatet på studien som har pågått från 1990 till 2008 kommer inte som en nyhet enligt SCB.

Man skriver: “Skolan och undervisningen gynnar systematiskt barn på den övre delen av samhällsstegen. Detta trots en politik som i decennier gjort anspråk på att skapa en likvärdig skola som jämnar ut livschanserna.

Att politiken slagit fel är knappast något djärvt påstående. En snabb titt på vilka av en årskull elever som går vidare till universitet och högskola kan vara bevis nog. Det är en stor övervikt för de rikas barn, i synnerhet när det gäller de så kallade prestigeutbildningarna: medicin, juridik och vissa ekonomiutbildningar.”

http://www.aftonbladet.se/ledare/article7421430.ab

Ja, men…ja. En bra ekonomi och en gedigen utbildning är ju oftast resultatet av den andra. Kommer du från en välutbildad familj bor du antagligen i ett bättre område med bättre skolor. Dina förutsättningar för att få hjälp med läxor och dyl hemma är antagligen väldigt bra. Sociala förutsättningar, boende och dyl uppmuntrar antagligen också till att göra något extra. Är pappa en entreprenör är det säkert en sporre att ta över överbevisa gubben senare i livet. Uppfyller du detta så kommer ju nästan alltid en bättre ekonomi på posten så fort du är klar med skolan. Har du en bra ekonomi kan du sedan själv skaffa bättre förutsättningar för att dina egna barn ska få bra utbildning etc. Det är en oändlig cirkel. Detta är ju dock ingen nödvändighet för att du ska gå ur skolan med bra betyg, men det hjälper självklart mer än om du bor ute i gettot med en ensamstående förälder som jobbar med något lågavlönat vårdyrke eller liknande. Men det är ju knappast för pengarnas skull som barnen går ut med bra omdömen, tror knappast att lärarna har taxeringskalendern på jobbet.

För övrigt så kan man ju undra vad de menar med att man har försökt skapa en “likvärdig skola som jämnar ut livschanserna”. På vilket sätt då undrar jag? Det känns snarare som att den socialdemokratiska skolan har bestämt att alla är lika dåliga. Nåde den som råkar vara klipskare än någon annan, sådant ska inte uppmuntras! Då får du sköta sig själv, alla medel ska helst läggas på de som har det svårt för sig. Eller snarare för de som skulle lära sig bättre på något annat sätt än att råplugga i en skolbänk?

Det leder oss nämligen in på nästa artikel. Denna gången skriver Aftonbladet:
“Rekordmånga elever skolkar. Cirka 15 200 ungdomar nekades studiebidrag på grund av för mycket skolk förra läsåret. Enligt Centrala studiestödsnämnden (CSN) är det en rekordstor andel: 3,9 procent av alla gymnasieelever.”

Vidare skriver man:
“Det viktiga nu är att analysera vilka skolkarna är, enligt Niklas Delander, generalsekreterare på Seco (Sverige elevråds centralorganisation).

– Vilka program går de? Vilka årskurser handlar det om? Vilka betyg har de här eleverna? Man kan inte prata om skolk och dra alla över en kam. Det finns många anledningar att skolka, säger han.”

http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7424263.ab

Jag är inte alls förvånad egentligen. Ser man till hur det var när jag gick på gymnasiet så fanns det flera olika sorters elever som skolkade pga av olika anledningar. Dels så hade vi de som hade det allmänt struligt hemma. Sedan så fanns det de som hade det svårt för sig när det kom till att läsa och/eller skriva. En annan grupp var de som bara ville ut och jobba på en gång. Ytterligare en grupp var de som nästan hade det på tok för lätt för sig vilket resulterade i att de blev på tok för understimulerade. Det finns säkert flera andra orsaker, samt kombinationer av dem alla men över lag såg det ut sådär.

Det är de två senare som intresserar mig mest. Min skola bestod till största delen av yrkesinriktade program, det var även de som man la mest resurser på. Jag gick Elprogrammet med inriktning Internkommunikation. Vi läste mycket tillsammans med killarna (ja det var bara killar) som läste Industri. Det var lite same same fast vi var ändå väldigt olika klasserna emellan. Större delen av Industrikillarna var grabbar med volvo-kepa, sketna jeans och en mindre traktorskopa med snus i käften. Rätt många där hade nog helst skippat skolan för att kunna börja jobba på en gång, helst hade de nog börjat jobba redan igår tom. De kunde inte alls förstå varför vi skulle läsa Odysséen (det gjorde inte jag heller iofs, värre sätt att plåga en elev på finns nog inte), hur man definierar ett kasus var onödigt vetande, de gjorde nära på upplopp när någon attackfeminist till lärare tvingade oss att diskutera könsroller etc. De gjorde vad de skulle men inte mycket mer. En del var rena spån, men de andra var ändå rätt klipska. Idag driver de egna företag etc. En teoretisk skola inte var deras grej. Det var praktiska killar helt enkelt.

Själv har jag ofta haft rätt lätt för skolan. Jag kunde läsa och skriva en del redan innan jag började i första klass, jag läste mycket som liten, ritade mycket, hade idéer och funderingar om lite allt möjligt. Många småbarn säger ofta “Vad gör den?” när de undrade vad en person håller på med, Jag frågade “Hur gör den?”. Vetgirigt. Fick det även rätt lätt för i skolan med. Hade faktiskt lite hjälp för min stavning ett tag, något som har gjort mig till språkpolis idag (även fast jag skriver som en kratta vissa gånger än idag). Matte har aldrig varit min grej heller, tyvärr får jag väl säga. Oavsett vad så har jag har nästan aldrig behövt anstränga mig, jag har alltid klarat mig. På gymnasiet förändrades arbetssättet en del. Vissa saker blev helt plötsligt svåra var på jag behövde ta i lite, det var lite ovant och gav mig en del omprov i början men jag kom in i det efter ett tag. Men vi blandade även in mycket praktik med fritt arbete och eget tänkande. Detta var en riktig sporre för mig. Du kunde läsa dig bok och göra det som läraren sa så klarade du ett G utan ansträngning. Annars så kunde man som jag och vissa andra, jobba som fan men samtidigt ha riktigt kul, något som resulterade i att vi faktiskt lärde oss en hel del. Frihet under ansvar.

Det har alltid funkat bra för mig men jag har många vänner, både gamla och nya, som inte alls passade in i det där. De var konstant understimulerade. De kunde alla nya saker redan innan eller så förstod de och lärde sig allt på 5 minuter. Där var skolan en plåga. En elev som har svårt för sig kan alltid få extrahjälp, det fick aldrig de här grabbarna dock. Det slutade oftast med att de antingen slutade att visa sig i skolan eller så flöt de bara med med och gjorde precis exakt det som krävdes för ett G. I vissa fall hade man samtal med föräldrar, de blev utskällda, i vissa fall mobbade etc. Det var aldrig någon som fattade hur det låg till där egentligen. Idag så säger nästan alla precis samma sak, “Det var ok att vara “dålig” och få hjälp, men du kan inte vara bra och bli stimulerad till att prestera mer, nej du ska istället sänkas till de “dåligas” nivå. De kan känna sig värdelösa om andra drar iväg allt för mycket. Men vem var det som kände sig värdelös nu egentligen?”

Jag tror inte att fler personer har det svårare för sig idag. Det är snarare så att kraven är för låga var på många för det för lätt för sig. Skolan har inga krav på prestation, det finns då eller inga möjligheter till alternativa vägar eller extra stimulans. Jante regerar i skuggorna!

Med tanke på det första, hur ser min familj ut då? Pappa var tidigare lantbrukare, jobbar idag på ett byggvaruhus. Mamma jobbade tidigare som undersköterska på ett äldreboende, idag styr och ställer hon istället över andra som jobbar inom vården, personalplacering och dyl. Hon har aldrig gått på gymnasiet. Ingen akademisk familj direkt. Dock så ska jag snart påbörja mitt 4e år på högskolan. Min lillasyster har en fil.kand i kommunikationsvetenskap och håller nu på att läsa ytterligare en del. Så nej Aftonbladet, pengar sociala aspekter behöver inte spela in. Men man kommer enormt långt på kärlek och uppmuntran med.

Tags: Ekonomi, Gymnasiet, Jantelagen, Jobb, Pengar, Skola, Sossarna, Studier, Uppmuntran